1. En dag, ett ögonblick i sender, Hvad tröst ehvad som kommer på! Allt hvilar uti Herrens händer, Hvi skulle jag väl ängslas då? Han, som har mer än modershjerta, Han gifver ju åt hvarje dag Dess lilla del af fröjd och smärta, Af möda eller af behag.
2. Sjelf är Han alla dagar nära Med nåd för hvarje särskild tid, Hvar dags bekymmer vill Han bära, Och hjelpa i hvar särskild strid. Ty att sitt arma barn försvara Den bördan har Han lagt på sig. Men, »som din dag, din kraft skall vara», Det löftet har Han gifvit mig!
3. Lär mig då hvila tyst och stilla Vid Dina löften, Herre kär, Och ej den dyra tröst förspilla Som Du åt mig förvarat der! Ehvad mig under året händer, Lar mig att taga af Din hand En dag, ett ögonblick i sender, Tills snart jag nått ditt goda land