1. Blott en dag, ett ögonblick i sender, O, hvad tröst, ehvad som kommer på. Allt ju hvilar i min Faders händer! Skulle jag, som barn, väl ängslas då! Han, som bär för mig ett fadershjerta, O, han gifver ju åt hvarje dag Huldt dess lilla del af fröjd och smärta, Så af möda som behag.
2. Sjelf han är mig alla dagar nära, För hvar skärskild tid med särskild nåd. Hvarje dags bekymmer vill han bära, Han, som heter både Kraft och Råd. Att sin dyra egendom bevara, Denna omsorg har han lagt på sig. Som din dag, så skall din kraft ock vara, Detta löfte gaf han mig.
3. Hjelp mig då att hvila trygt och stilla Blott vid dina löften, Herre kär, Och ej trones dyra tröst förspilla, Som i ordet mig förvarad är! Hjelp mig, Herre, att, ehvad mig händer, Taga af din trogna fadershand Blott en dag, ett ögonblick i sender, Tills jag nått ditt goda land!