1. Kommen till Herren, alla som liden, svaga, betryckta, hören hans röst. Säkert i hamn han leder, och skänker svalkande vila och tröst.
2. Kom, kom till Herren, han skall dig höra, vandrar du än av bojorna tyngd. Hans djupa, varma kärlek skall göra mörkaste natten till dag.
3. Kom, kom till Herren, villigt han lyssnar, sök nu hans kärlek, dagligen bed. Vet du, att änglar städs är dig nära! Gläd dig, mot ljus går din led.
4. Kommen till Herren, folk och nationer, bryt upp från Babel, öda ej tid. Höga och låga ständigt han kallar: Kommen, o kommen till mig.