1. Guds väg i dunkel ofta går men för till källan klar. I havens djup vi se hans spår, på stormens sky han far.
2. Hans vilja är vårt väl; ett ljus i nattens djup han är; en molnstod, som från jordens grus oss för till himlens sfär.
3. Guds folk, med mod omgärda dig, det moln du fruktar mest blott döljer kärlek innerlig, dess flod en glädjefest.
4. O mänska, klandra icke Gud, då dagen mörk sig ter. Se, bakom tuktans stränga bud mjukt fadersblicken ler.