Psalmer, no. 136
Var hälsad, sköna morgonstund

1. Var hälsad sköna morgonstund, som av profeters helga mun är oss bebådad vorden! Du stora dag, du sälla dag, på vilken himlens välbehag ännu besöker jorden! Unga sjunga med de gamla, sig församla jordens böner kring den störste av dess söner.

2. Guds väsens avbild, och likväl en mänskoson, på det var själ må glad till honom lända. Han kommer, följd av frid och hopp, de villade att söka opp och hjälpa de elända. Värma, närma till varandra dem som vandra kärlekslösa och ur usla brunnar ösa.

3. Han tårar fälla skall som vi, förstå vår nöd och stå oss bi med kraften av sin Anda, förkunna oss sin Faders råd och sötman av en evig nåd i sorgekalken blanda, strida, lida dödens smärta att vårt hjärta frid må vinna och en öppnad himmel finna.

4. Han kommer, till vår frälsning sänd, och nådens sol, av honom tänd, skall sig ej mera dölja. Han själv vår herde vara vill att vi må höra honom till och honom efterfölja, nöjda, höjda över tiden, och i friden av hans rike en gång varda honom like.