1. Oändlig är kärleken Jesus förunnar mig. Jag kan ej förstå all den nåd han förkunnar mig. Jag bävar vid tanken att korsfäst för mig han var, att en gång på korset han oskyldig bördan bar.
O vilken kärlek stor att han till jord kom ner och för mig döden led! O vilken kärlek stor, himmelsk kärlek stor!
2. Förundrad jag är, att han nedsteg från himlens sfär, att rädda min själ, som så stolt och så självisk är, och skänka mig kärlek, jag ovärdig ej förstod. Att giva förlossning för min skull han göt sitt blod.
O vilken kärlek stor att han till jord kom ner och för mig döden led! O vilken kärlek stor, himmelsk kärlek stor!
3. Jag tänker på händer, som stungna har blött för mig, Ej nåden jag glömmer, ej kärleken innerlig. O låt mig i vördnad få tillbedja vid hans fot, då livet och kronan jag lycklig får ta emot.
O vilken kärlek stor att han till jord kom ner och för mig döden led! O vilken kärlek stor, himmelsk kärlek stor!