Led mig du, o Herre kär

1. Led mig du, o Herre kär, genom livets dolda skär. Sjön går hög på stormigt hav, klippan hotar med sin grav. Allt är väl, blott du är när. Led mig du, o Herre kär!

2. Som en moder skänker tröst, du kan stilla havets röst. Vredgad stormvåg lyder dig, havets vindar lägga sig. O, din makt mig tillit bär, led mig du, o Herre kär!

3. När till sist jag hamnen når, där ej mer en brottsjö slår, jag ej rädes stormens röst, där jag vilar vid ditt bröst. Då din stämma hör jag där: ”Frukta ej, jag är dig när!”