O, hur skön var morgonstunden

1. O, hur skön var morgonstunden, solen stod i gyllne skrud. Fågelsång höll jorden bunden uti mjuka toners ljud, när i stilla, svala lunden Joseph sökte himlens Gud, när i stilla, svala lunden Joseph sökte himlens Gud.

2. När på knä i ödmjuk vädjan bönens första ord han sagt, mörkrets här slog ring, men kedjan bröts av ljusets starka makt; han sin tillit och tillbedjan uti Herrens händer lagt, han sin tillit och tillbedjan uti Herrens händer lagt.

3. Plötsligt ljus hans själ benådar, hänförd blickar han mot skyn. Skönt en eldstod dem bebådar, som nu bländar Josephs syn: Han två himlaväsen skådar, Fadern, Sonen kom från skyn, han två himlaväsen skådar, Fadern, Sonen kom från skyn.

4. ”Joseph” – o, de dyra orden – ”hör min Son”, som skrivet står. Joseph lyssnar, bönhörd vorden, Herrens svar hans öra når. Himmelskt ljus förlänas jorden, ty han Herren skåda får. Himmelskt ljus förlänas jorden, ty han Herren skåda får.