Psalmer, no. 62
Närmare, Gud, till dig

1. Närmare, Gud, till dig, närmare dig. Om det än blir ett kors, som lyfter mig, sjunger jag innerlig: Närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig.

2. Döljer för pilgrim trött solen sitt sken, blir än min huvudgärd hårdaste sten, skall jag dock drömma mig närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig.

3. Där skall all nåd du gav stå för min syn såsom en stege rest upp emot skyn. Änglar där vinka mig närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig.

4. Sist, när jag ställa får uppåt min färd och ren till rygga är jordlivets värld, viskar det än i mig: Närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig.