O min Fader

1. O min Fader, du som tronar i din boning ovan skyn! När får jag din närhet njuta och ånyo se din syn? Från din helga himlaboning anden har i tiden gått, i min första späda barndom, där din ömma vård jag fått.

2. I en avsikt vis och härlig har du mig på jorden satt, himmelsk börd och släkt och vänner, allt är gömt i glömskans natt. Mången gång en hemlig tanke viskat: ”Du är främling här.” Och jag känner, att jag vandrat från en överjordisk sfär.

3. Dig jag lärt att kalla Fader genom Anden från dig sänd, men förr’n kunskapsnyckeln skänktes, grunden härtill var ej känd. Icke är det fäder endast uti himlen! Hör det svar som förnuft och sanning giva: ”Där du ock en Moder har.”

4. När min svaga hydda lägges ned i jordens kalla grus, Fader, Moder, låt mig möta eder i ert kungahus! När till sist jag har fulländat det vartill jag sändes ner, låt med ömsesidig vilja mig få komma hem till er.