Klippa, du som brast för mig

1. Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig. Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, o Guds Lamm, låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot.

2. Om jag strävar aldrig så, räcker ej min kraft ändå till att lyda helt din lag, leva helt till ditt behag. Din försoning står dock kvar, blott i dig jag frälsning har.

3. Vid vart flyktigt andedrag, och när jag skall dö en dag, när till okänt land jag går, när inför din dom jag står: Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig.