1. Herren om fåren sig vårdar
dyrbart vart lamm honom är.
Stor är den kärlek han ger dem,
hjorden är Herren så kär.
Herren om fåren sig vårdar,
älskar de skingrade får.
Högt över berg han dem följer,
längs strida strömmar han går.
Långt bort i öknen de vandrar,
hungrande, hjälplöst i nöd.
Varsamt till hjorden han för dem,
skänker dem ledning och stöd.
2. Herren om fåren sig vårdar,
dyrbara lammen de små.
Många från betet ses ströva,
faror och prövning de får.
Herden, den gode, dem söker,
söker de irrande lamm.
Trofast han söker och finner,
sluter dem ömt i sin famn.
Långt bort i öknen de vandrar,
hungrande, hjälplöst i nöd.
Varsamt till hjorden han för dem,
skänker dem ledning och stöd.
3. Grönskande mark han dem bjuder,
vatten från klaraste flod.
Herre, vårt svar är: Vi önskar
tjäna dig, Mästare god.
Gör oss till trofasta herdar,
sänd oss, med glädje vi går
varthelst i världen att söka
dina förvillade får.
Långt bort i öknen de vandrar,
hungrande, hjälplöst i nöd.
Varsamt till hjälp vi då kommer,
skänker dem ledning och stöd.
Text: Mary B. Wingate, f. 1899
Musik: William J. Kirkpatrick, 1838 –1921
