1. Kanhända ej uppå stormigt hav,
ej heller på bergig stig,
kanhända ej uti stridens brand
min Herre behöver mig.
Men kallar han mig med stämma mild
att vandra okända väg,
jag svarar: Herre, med hand i din
jag går vart du styr mina steg.
Jag går vart du kallar mig, Herre kär,
över land, över hav jag går
ditt ord att förkunna, o Herre kär,
och vandra uti dina spår.
2. Kanhända Frälsaren vill att jag
skall säga ett ord till tröst.
Kanhända vandraren vilseförd
skall lyssna till vänlig röst.
O Frälsare, om du leder mig
på vägen mörk och svår,
min röst skall eka ditt glada bud:
Jag vittnar om dig vart jag går.
Jag går vart du kallar mig, Herre kär,
över land, över hav jag går
ditt ord att förkunna, o Herre kär,
och vandra uti dina spår.
3. Visst finns på Mästarens skördefält
en plats vid de ringas stig,
där jag kan verka en livsdag kort
för Jesus, som dog för mig.
Allt lägger jag i din ömma vård,
din kärlek stark mig gör.
Jag verka vill uti ödmjukt tro,
din hand mig till himmelen för.
Jag går vart du kallar mig, Herre kär,
över land, över hav jag går
ditt ord att förkunna, o Herre kär,
och vandra uti dina spår.
Text: Mary Brown, 1856–1918
Musik: Carrie E. Rounsefell, 1861–1930
