1. Mästare, hör hur det stormar
och vågorna höga går.
Se, skyarna hotfullt sig formar,
ej skydd eller hjälp vi får.
Märker du ej att vi sjunker?
Hur kan du sova då?
Om du inte står upp till vår räddning,
skall döden oss säkert nå.
Ditt ord kan betvinga den vreda våg:
Frid, var lugn.
Mörker och synd och allt ont på jord
ger vika för dina befallande ord.
Ett skepp går ej under med dig ombord,
du jordens och himmelens Konung smord!
De lyder alla din viljas bud:
Frid, var lugn; frid, var lugn.
De lyssnar efter din stämmas ljud:
Frid, frid, var lugn.
2. Herre, bedrövad i anden
och modfälld i dag jag är.
Jag beder: o räck mig blott handen!
O vakna, mig hjälp beskär!
Stormar av synder och ängslan
plågar min arma själ.
O jag sjunker, jag sjunker, o Herre,
mig rädda och allt gör väl.
Ditt ord kan betvinga den vreda våg:
Frid, var lugn.
Mörker och synd och allt ont på jord
ger vika för dina befallande ord.
Ett skepp går ej under med dig ombord,
du jordens och himmelens Konung smord!
De lyder alla din viljas bud:
Frid, var lugn; frid, var lugn.
De lyssnar efter din stämmas ljud:
Frid, frid, var lugn.
3. Herre, förbi är all fara,
nu havet i stillhet ler.
Så milt lyser solstrålar klara,
ej oro mig plågar mer.
Frälsare, aldrig mig lämna,
dröj i min farkost kvar.
Då jag vet jag skall alltid i trygghet
i starkaste vind gå klar.
Ditt ord kan betvinga den vreda våg:
Frid, var lugn.
Mörker och synd och allt ont på jord
ger vika för dina befallande ord.
Ett skepp går ej under med dig ombord,
du jordens och himmelens Konung smord!
De lyder alla din viljas bud:
Frid, var lugn; frid, var lugn.
De lyssnar efter din stämmas ljud:
Frid, frid, var lugn.
Text: Mary Ann Baker, c:a 1874
Musik: H. R. Palmer, 1834–1907
