Psalmer, no. 128
O huvud, blodigt, sårat

1. O huvud, blodigt, sårat, av hån och smälek höljt. O huvud, slaget, fårat, i kamp och ångest böjt. O huvud som skall siras med ärans krans en dag, men nu med törne viras, dig ödmjukt hälsar jag.

2. Den börda du har burit min synd och ondska är, den skörd som du har skurit jag sådde, Herre kär. När skuldens tyngd mig böjer hos dig jag söker råd. Till dig mitt rop jag höjer: se ned till mig i nåd!

3. Jag vill hos dig förbliva som återlöste mig och dig mitt hjärta giva och alltid älska dig. När herre, du mig sluter uti din kärleks famn, jag lugn och trygghet njuter i denna sälla hamn.

4. Dig tackar allt mitt hjärta, min Herre Jesus god, för all din djupa smärta och allt ditt tålamod. Du vän, för evigt trogen, dig vill jag mig förtro. När jag till skörd är mogen, mig bärga till din ro.