1. Oändlig är kärleken
Jesus förunnar mig.
Jag kan ej förstå all den
nåd han förkunnar mig.
Jag bävar vid tanken
att korsfäst för mig han var,
att en gång på korset
han oskyldig bördan bar.
O vilken kärlek stor
att han till jord kom ner
och för mig döden led!
O vilken kärlek stor,
himmelsk kärlek stor!
2. Förundrad jag är,
att han nedsteg från himlens sfär,
att rädda min själ,
som så stolt och så självisk är,
och skänka mig kärlek,
jag ovärdig ej förstod.
Att giva förlossning
för min skull han göt sitt blod.
O vilken kärlek stor
att han till jord kom ner
och för mig döden led!
O vilken kärlek stor,
himmelsk kärlek stor!
3. Jag tänker på händer,
som stungna har blött för mig,
Ej nåden jag glömmer,
ej kärleken innerlig.
O låt mig i vördnad
få tillbedja vid hans fot,
då livet och kronan
jag lycklig får ta emot.
O vilken kärlek stor
att han till jord kom ner
och för mig döden led!
O vilken kärlek stor,
himmelsk kärlek stor!
