Psalmer, no. 67
Min herde är Herren

1. Min herde är Herren, hans kärlek jag ser. På grönaste ängar han vila mig ger. Han för mig till vatten, där svalka jag får. Han leder min vandring och framför mig går. Han leder min vandring och framför mig går.

2. Om än jag må vandra i dödsskuggans dal, ej fruktan jag känner, ej ångest och kval. Hans hand mig beskyddar, mig tröstar hans stav. ”Jag följer dig städse” – det löftet han gav. ”Jag följer dig städse” – det löftet han gav.

3. Mitt bord har han tillrett vid skogskällans rand, min bägare fylles av Skaparens hand. Med doftande olja min hjässa blir smord. Jag prisar dig, Herre, min herde så god. Jag prisar dig, Herre, min herde så god.