Psalmer, no. 126
Jag ser långt bort en kulle grön

1. Jag ser långt bort en kulle grön, dit stadens mur ej når. Vår Herre där led korsets rön, nu världen frälsnings får.

2. Det ej av mänska kan förstås den pina han utstod. Vi veta dock det var för oss som fritt han gav sitt blod.

3. Blott han var god till undret stort att sona synd och död. Blott han fick öppna himlens port. Blott han oss livet bjöd.

4. Du älskat oss så rent och ömt. Vårt tack, o Herre, tag! Din återlösning vi ej glömt. Vi lyda vill din lag.