1. Det finns en stund av frid och ro,
dit jordisk strid ej når,
då jag på knä i hopp och tro
i bön till Herren går.
Må min själ bli vänd i bön,
och ej söka jordisk lön.
Bönen är ju mänskans tröst,
sänder himlen till vårt bröst.
2. Den smala väg som himlen når,
med änglars sång så skön
är vägen som jag ständigt går
i hjärtats stilla bön.
Må min själ bli vänd i bön,
och ej söka jordisk lön.
Bönen är ju mänskans tröst,
sänder himlen till vårt bröst.
3. När vredgat stormens vågor slå,
mot klippor och mot skär,
det härligt är att veta då, ’
att bönen Gud har kär.
Må min själ bli vänd i bön,
och ej söka jordisk lön.
Bönen är ju mänskans tröst,
sänder himlen till vårt bröst.
4. När fylld av sorg min väg sig ter,
och törnbeströdd den är,
om jag i det fördolda ber,
är Herrens hjälp mig när.
Må min själ bli vänd i bön,
och ej söka jordisk lön.
Bönen är ju mänskans tröst,
sänder himlen till vårt bröst.
